WAGNER, STJÄRNOR & EN ENSAM PRINS
Ludwig II:s barndom på Hohenschwangau: Wagner & stjärnorna
Den unge Ludwig II växte upp isolerad på Hohenschwangau, omgiven av muralmålningar med svanlegenden — och som kung lät han Richard Wagner bo där en vecka 1865.
Check dates and availability ↗En barndom med lite föräldrar och mycket legend
Ludwig II föddes 1845 och växte till stor del upp på Hohenschwangau tillsammans med sin tre år yngre bror Otto. Deras föräldrar, kronprins Maximilian och prinsessan Marie, höll ett formellt hov, och enligt de flesta vittnesmål tillbringade pojkarna långt mer tid med tjänare, lärare och guvernanter än med någon av föräldrarna — ett avstånd som satte sina spår hos båda. Det som i stället omgav dem var själva slottet: rum efter rum målat med Lohengrins svanlegend, de medeltida sagorna om de gamla Schwangau-riddarna och germansk mytologi. Långt innan Ludwig någonsin hört Wagners musik växte han upp mitt i dess motivvärld, inringad av muralmålningar som berättade precis den sorts historia han senare skulle lägga en förmögenhet på att försöka bygga åt sig själv.
Otto, den tystare brodern
Otto delade Ludwigs barndom på Hohenschwangau nästan exakt — samma avlägsna föräldrar, samma målade rum, samma lärare — ändå gick brödernas vuxna liv isär kraftigt. Otto visade inga tecken på sjukdom som pojke; först efter att ha tjänstgjort i fransk-tyska kriget i början av 1870-talet började han lida av svår ångest och depression, och läkare förklarade honom formellt psykiskt sjuk i mitten av 1870-talet. Han efterträdde nominellt Ludwig som kung 1886 men regerade aldrig i praktiken och levde de följande decennierna till stor del isolerad från offentligheten. Det är en nykter fotnot till en barndom som annars minns för sin sagolika miljö — två pojkar uppfostrade inuti samma sagomålningar, vars liv därefter tog mycket olika, och stundtals mycket svåra, vägar.
Rummet där stjärnorna tändes
Efter faderns död 1864 satte den nykrönte artonårige Ludwig sin egen prägel på familjeslottet och beställde en konstfärdig installation i sitt sovrum: ett tak målat som en natthimmel, med en måne och stjärnor som kunde tändas på kommando. Uppgifterna skiljer sig något åt om den exakta mekanismen, och beskriver dolda olje- eller petroleumlampor kombinerade med speglar infällda i golvet ovanför, konstruerade för att projicera illusionen av stjärnor som glödde ovanför — vid sidan av en skulpterad klippformation och ett fungerande miniatyrvattenfall någon annanstans i rummet. Det är en tidig övning i liten skala av den teatrala, konstruerade fantasi som Ludwig senare skulle förfölja till enormt mycket större kostnad på Neuschwanstein och Linderhof — ett bevis på att hans smak för mekaniserat under började här, i ett barndomssovrum, inte med de berömda slotten.
Wagner kommer på besök
Ludwig hade redan gjort Richard Wagner till sin hjärtefråga när han bjöd kompositören till Hohenschwangau i november 1865 — de två hade först träffats året innan på Münchens Residenz, den 4 maj 1864, ett par månader efter hans trontillträde. Besöket i november varade i bästa fall en vecka, med kung och kompositör som tillbringade långa stunder tillsammans vid pianot och i samtal, enligt de flesta vittnesmål ett intensivt, nästan uppslukande möte mellan två sinnen. Wagner hade vid det laget redan installerats av Ludwig i en villa i München så att de två enkelt kunde träffas där. Relationen skulle komma att finansiera en del av Wagners mest betydelsefulla sena verk — och den började till stor del i samma rum där unge Ludwig vuxit upp omgiven av svanriddarlegenden som Wagners egen Lohengrin hade gjort berömd i hela Europa.
Från svanmålningspojke till Svanekungen
Det är inte svårt att dra en linje från muralmålningarna på Hohenschwangau till den vuxne Ludwigs fixeringar. Svanen från de gamla Schwangau-riddarna, målad i hela hans barndomshem och dramatiserad i Wagners Lohengrin, blev något nära en personlig emblem — den dök upp i hans korrespondens, hans inredning och till slut i själva namnet på slottet han byggde tvärs över dalen: Neuschwanstein, den nya svanstenen. Där Hohenschwangaus svanmotiv var ärvt, målat en generation före Ludwigs födelse av faderns dekoratörer, valdes och betalades Neuschwansteins helt av Ludwig själv. Sedda sida vid sida spårar de två slotten en fantasivärlds resa — från en pojke som sög upp en legend från sin sovrumsvägg till en kung som byggde om hela sin värld kring den.
Återbesök som kung
Att bli kung 1864 innebar inte att lämna Hohenschwangau bakom sig. Även när Neuschwanstein reste sig på klippan mittemot under det sena 1860-talet, 1870-talet och 1880-talet, återvände Ludwig till sitt barndomshem i veckor i taget och använde det ofta som bas medan han övervakade byggnadsarbetet på andra sidan dalen. Han sägs ha betraktat Neuschwanstein ta form från Hohenschwangaus egna fönster och terrasser — sonens fantasi bokstavligen synlig från faderns förverkligade. Den vanan att återvända säger något som muralmålningarna ensamma inte kan: trots sitt senare rykte som en enstöring som byggde allt mer avlägsna och utstuderade tillflyktsorter, släppte Ludwig aldrig helt taget om det jämförelsevis anspråkslösa, bebodda slott där hans fantasi först tog form.